You are currently browsing the monthly archive for maj, 2008.
det går fort för honom att bygga upp sin mur igen. om han känner sig det minsta attackerad blir han omöjlig. vill inte lyssna utan lägger tiden och kraft på att övertyga mig om saker som är irrelevanta just där och då. tröttsamt är det och jag använder min lugnaste röst, ser till att vi har ögonkontakt, för jag vill se att han lyssnar och åtminstone försöker ta in det jag säger istället för att skapa sig egna sanningar.
han tar hand om sig själv. gör små scheman över sin träning, vilket känns positivt även om han envisas med att gå upp i ottan för att träna. bara han mår bra och har hittat sin grej. nu hägrar sommarlovet.
han ville gå ut i fredags. och jag sa samma sak igen: ”med vem, vart då och när kommer du hem? och om det är någon som dricker, vad tänker du göra då?” ”ingenting. gå hem typ” sa han. när vi var överens om tiderna och han hade gått kollade jag med en annan mamma. hon sa att killarna skulle vara på annan ort. jag satte mig i bilen , körde tre minuter och hittade honom, på väg bort. ”vart ska du” frågade jag. han såg inte ens förvånad ut över att se mig. ”vi ska bara hämta henke, sen kommer vi tillbaka”. jag ringde till gården någon timme senare och då satt killarna utanför. allt var lugnt.
och så vill han hålla handen när han ligger i sängen. en liten stund bara. inget uttalat, det blir så bara vid godnatt- kramen och pussen på pannan.
han ser ut som en valp. en valp med för stora tassar och för stora öron. en valp som snubblar fram och gör misstag, snubblar och reser sig med en tyst suck. han buffar, grimaserar och ögonen ler.
i morse kom det. ”mamma. varför får jag alltid ont i magen på måndagar? jag vill inte gå till skolan. jag orkar inte gå till skolan idag.” och jag ville gråta och hålla om honom och säga att han aldrig mer behöver gå dit. att jag älskar honom och skyddar honom. jag strök honom över håret. ”men älskling… jag förstår att det är tufft. det är några veckor kvar. gå till skolan och försök hålla dig ifrån gruppen.” vi kramades, jag med huvudet mot hans axel och han med en arm runt min rygg, den andra på dörrhandtaget. och gick. ”ah…hejdårå.”
det stör mig att han är så lättpåverkad när det kommer till hans kompisar. han är en svans i ett gäng som inte är bra. inte ens lite bra. hej kriminalitet. vi pratar med honom om att det inte är så bra att han finns med, ens i utkanten, för hans namn nämns när något har hänt. men han ser inte problematiken.
även om jag njuter av hans sällskap, våra samtal och skratt idag, kan jag verkligen längta tills han blir vuxen. jag är så nyfiken på hur hans liv kommer att se ut.
vi hade uppföljningsmöte i skolan idag. alla sa samma sak. ”han ler”.
Senaste kommentarer