hur håller jag om en tonåring som är huvudet längre? hur kramar jag om utan att inkräkta? ibland är han som en vägg. någonting som ter sig omöjligt att komma nära, riktigt inpå. jag kan sakna tiden när han kom tassande och kröp i mitt knä. när jag kunde lukta på hans hår, stryka pannan och se sömniga ögon slutas. visst behöver han det nu med?