vi pratar på, skrattar ihop och jag fascineras av hans person. han är en guldunge. tänk att jag inte såg det hela tiden. att det kunde försvinna i stormen. jag skäms lite. så klart fanns han där hela tiden, han vara bara lite vilse.
Senaste kommentarer
 | Dockmamman på att stå kvar |
 | FrökenX på som om inget har hänt |
 | onlinehandel på som om inget har hänt |
| tonårsmorsan på törst |
 | Eva på törst |
2 comments
Comments feed for this article
april 28, 2008 vid 8:52 f m
Julia
Jag känner igen en del du skriver om din son. Jag tror att vi, ungdomarna, har perioder där vi måste göra tvärtemot vad mamma säger även att vi vet att egentligen har mamma rätt. Jag har läst dina inlägg och jag vill bara säga att du har gjort ett bra jobb. Allt min mamma gjorde för att få mig på rätt spår har du gjort för din son. Det spelar ingen roll ifall man är osams, hatar varandra, skriker och bråkar eller om man är sams, så är mamma alltid bäst.
april 28, 2008 vid 8:54 f m
tonårsmorsan
tack julia!