vi har varit ifrån varandra en vecka. på varsin sida om jordklotet och jag funderade över känslan som kallas ”saknad”. tänkte att mitt hjärta borde blöda efter honom men jag var lugn. fel på mig som inte saknat mer? onormalt att inte sakna honom varje vaken minut, så mycket som jag säger att jag älskar? mina tankar slog knut på sig själv när jag ville tvinga mig själv till att sakna mer än jag gjorde. så plötsligt slog det mig – jag behövde inte sakna. han var ju med mig hela tiden.