jag satt i soffan och hörde plötsligt hur han grät. jag gick in i hans rum och då gömde han sig under täcket. jag höll om, klappade på honom och frågade vad som hänt. han bara grät, mer och mer. och jag visste inte vad jag skulle göra mer än att stryka honom över håret och ryggen. “gå ut!” gnällde han plötsligt och jag reste mig och lämnade honom. när han inte lugnat sig efter fem minuter gick jag in igen. han svarade inte på några frågor och drog sig undan när jag försökte krama honom. “men gååå!” var det enda han sa. jag lade en hand på hans rygg. “hoppas du får en lugn natt. sov gott.”