morgonens lugn övergick i en dov eftermiddag och avslutades med ett utbrott. “varför tjatar du hela tiden?! låt mig bara va, jag orkar inte göra läxor varje dag! jag gjorde läxor igår och i förrgår! kan jag bara få se på tv!?” rösten ekade mellan väggarna och jag satte mig på soffkanten. “varför skriker du? jag sitter en meter ifrån dig. och jag förstår att du vill se på tv. men du har två prov på en vecka, du behöver plugga lite varje dag. det bara är så. skaffa en rutin där både plugg och tv får plats. du behöver inte välja bort något. och vill du ha hjälp med att titta över dina rutiner så säger du till. men du sätter inte på den där tv:n förrän vi har tittat över vad du behöver plugga på inför proven.” jag tystnade och väntade på svar men fick bara tystnad. jag lämnade honom en stund med sina tankar och gick sedan tillbaka. han suckade högt. “den ena provet är skjutet till nästa vecka.” jag slog ut med armarna och log. “men vad skönt! då kan du ta din tv-kväll. att du inte sa det på en gång. jag frågar utifrån den senaste informationen som finns, att det är två prov på en vecka. men verkligen, ta en kopp te och kolla på tv.” han reste sig ur soffan och gick in i köket. “vad vill du ha för tekopp mamma?”