You are currently browsing the monthly archive for januari, 2008.
det svåra med att vara mamma är att jag vill vara nära men han vill vara ifrån. jag vill inte på något sätt vara hans kompis, det går inte , jag är hans mamma, och jag vill vara just det. mamma. den som orkar lyssnar, ta emot. nu känns det som att jag tar ett steg närmare och då tar han två bort. längre bort. jag ska prova att stanna här och se om han kommer tillbaka.
kalle visade sig vara en kille som hade ff hemma – i fyra dygn. strålande. hämtade hem sonen som var oförstående till mitt agerande. ”vi chillade bara”. jo jo. jag har också haft ff . hök-öga blev mitt nya namn. Han kunde inte gå en meter utan att jag visste vad han gjorde. jag och alla andra föräldrar. vi låg på, ringde, störde, hämtade och pratade. vi pratade hål i huvudet på killarna. ringde skolan, ungdomsgårdar och fältare. vi gjorde allt för att splittra och störa. och det fungerade.
jag försöker läsa av honom. känna efter vibbar. den renaste skräcken är när hotet är nära. hur gör jag för att skydda någon som inte vill skyddas?
frågan kom ju såklart. ”får jag sova hos pelle på fredag?” vem fan är pelle, tänkte jag. pelle, pelle, pelle – aldrig hört talas om. ”min kompis” sa han. åh. såklart. vad dum jag är. hans nya kompis. hm. jag tvekade och ville prata med pelles föräldrar. ”men jag får. jag kan smsa numret till dom sen. men jag får. vi har frågat.” smset kom kvart över åtta på kvällen. mitt i middan och tvn. ringde upp pelles mamma som hickade i andra sidan av luren. ”va? ingen ska sova här. inte pelle heller. han ska sova hos kalle.” vem fan är kalle?
en dag hade han nya kompisar. en dag gick han hemifrån mitt i natten. en dag slog han igen dörren. en dag ljög han. en dag jag aldrig glömmer.
han kom upp bakom mig på trottoaren igår. ”hej.” han såg trött ut. lite ledsen. jag strök hans kind. ”du ser trött ut.” han nickade. ”ska du följa med och handla” frågade jag. han gick med mig in i affären och vid mjölkkylen började han berätta. om sin dag. om orken han inte har. hur trött han är. att han inte pallade med spanskan. jag berättade att spanskafröken hade ringt, att hon är orolig för honom. han såg mig i ögonen. ”jag pallade bara inte idag.” han valde en fil med äppelsmak och la ner i korgen. jag log lite åt hans valpighet i allt det stora. första gången han skolkat en hel lektion på tre månader. en gång är ingen gång, tänkte jag och vi betalade.
han går med sur min. sucken är djup i mitt kaffe och jag klamrar mig fast vid gårdags kvällen. då, när vi delade. önskar honom en trevlig dag i skolan, ber honom ringa när han är klar. tala om vad han tänker göra. om han har läxor. det ringer mitt på dan. inte han, men en vän till mig som sett honom på stan. han skolkar alltså. jag sjunker ner i då:et. hur det började. hur vi mådde då. oron. då:et.
det var en skitrolig kväll. vi satt i soffan och kollade på amercian idol – och som vi skrattade. han vände sig mot mig. ”mamma du har smink i hela ansiktet!” ja så var det. jag skrattade så att jag fick andnöd och han skrattade med mig och jag åt honom och vi delade någonting. blev inte delade.
han säger inte mycket min tonåring. det stör mig eftersom jag säger så mycket. hela tiden. om allt. men han säger ingenting. ”vad har du gjort idag?” kan jag fråga. och då svarar han alltid ”ingenting”. förut sa jag ”jaha, det låter tråkigt”. det gör jag inte längre. nu säger jag ”det finns inget som heter ingenting. för ingenting visade sig vara röka, dricka, klottra, snatta och förstöra. så säg inte att du inte har gjort ingenting för då tror jag att du har gjort allt.”
han är längre. jag får titta upp. jag kan luta huvudet mot hans axel. på min unge. han med alla tänder klara och finnar i hårfästet. han kan lyfta mig, stor och stark utåt men förvirrad. liten och vilsen där inne. och det är då jag är större. fäster blicken i hans blå och talar med låg röst. Jag ger aldrig upp dig. Jag slutar aldrig kämpa.
så kom den där dagen jag aldrig trodde skulle komma. han svor åt mig. FAN VAD JAG HATAR DIG MAMMA! och jag sköt tyst igen dörren, sjönk ner på en stol i hallen och stirrade på hans dörr. det gjorde rätt ont och jag skämdes för alla gånger jag stolt berättat att min tonåring han har ALDRIG sagt hårda ord till mig. och nu var dagen här när det var slut. han skrek där inne. ALLA ANDRA FÅR JU VARA UTE NU. jag reste mig tyst och låste överlåset i ytterdörren och gömde nyckeln.
han ringde från plugget idag, arg som ett jävla jordgetingbi. det var mitt fel att maten i skolan var äcklig, för jag hade ju kunnat ge honom pengar att gå ut och äta för. men det tycker inte jag. han kan väl gå hem och äta. men det tycker inte han. vi är inte överrens alltså. han drog luren i örat på mig. jag älskar dig också, sa jag och pussade luren.
Senaste kommentarer